Dysautonoma tillstånd

Här kan du läsa mer om olika tillstånd som kan drabba vårt nervsystem, antingen direkt i samband eller en tid efter tex en utmattning eller hjärnskakning.
För dig som är riktigt kunskapstörstig finns mer och lite "tyngre" läsning längre ned på sidan. 

POTS, ljud, ljus känslighet, fibromyalgi, IBS, hjärntrötthet, depression, PTSD, stressrelaterade symptom är olika symptom vi upplever när hjärnans olika områden inte är i balans.
Kommunikation mellan olika nervsystem tillexempel hjärta , kroppens muskler, balanssystem och andra delar av hjärnan måste vara integrerade med varandra så att hjärnan kan reglera hur mycket blod som behövs pumpas ut till t ex musklerna och till hjärnan när vi går, står springer eller lägesförändrar. Om kommunikationen inte är optimal kan hjärnan inte veta hur mycket den ska reglera hjärtat och vi uppleva oss t ex yr eller ostadig vid lägesförändringar.

För att vi ska kunna må mentalt bra måste balans mellan vårt stressystem och vår exekutiva förmåga. Det ena systemet bromsar stress, det andra startar stresspåslag / oro / ångest. Skador mot, eller långvarig stress kan skada hjärnans sätt att reglerera mellan dessa system i hjärnan. Men genom att skapa bättre koppling mellan olika system i hjärnan blir vi bättre på att reglera mellan dem.

Viktigt att veta är att vi verken föreskriver eller avråder medicinering eller konventionell hjälp av samtal med t ex en psykolog. Men vi kan hjälpa hjärnans olika områden att vara mer balanserade så det hormonella påslaget är av mer naturlig form. 

En svår och krånglig text om dysautonoma tillstånd

Baroreflexen är en komplex fysiologisk process som upprätthåller blodtrycket inom ett stabilt intervall genom att reglera hjärtfrekvensen och kärltonus. Denna reflex är beroende av ett samspel mellan sensoriska receptorer, nervbanor och hjärncentrat som tillsammans styr det autonoma nervsystemet. De viktigaste komponenterna är baroreceptorerna, som är belägna i stora artärer som aorta och carotis, samt hjärnans områden som styr det autonoma nervsystemet, inklusive medulla oblongata och hypothalamus.  


Baroreflexens funktion
När blodtrycket stiger, aktiveras baroreceptorerna i halsartärerna (carotis sinus) och aorta-arkens väggar. Dessa receptorer registrerar sträckning i kärlväggarna och skickar elektriska signaler via n. glossopharyngeus (för carotis sinus) och n. vagus (för aorta) till medulla oblongata. I medulla oblongata finns ett centralt integreringscenter, nucleus tractus solitarius (NTS), som bearbetar informationen och aktiverar lämpliga responsmekanismer via det parasympatiska och sympatiska nervsystemet (fight or flight eller stressystem).
Om blodtrycket är för högt, stimuleras parasympatiska effekter som minskar hjärtfrekvensen (bradykardi) och vidgar blodkärlen. Om blodtrycket är för lågt, aktiveras sympatiska mekanismer som ökar hjärtfrekvensen (takykardi) och orsakar vasokonstriktion för att höja blodtrycket.


Baroreflexen vid hjärnskakning
Vid en hjärnskakning (commotio cerebri) uppstår en akut traumatisk påverkan på hjärnan, som ofta leder till en störning i baroreflexens funktion. Skadan kan påverka olika delar av hjärnan som är involverade i blodtrycksreglering.

Medulla oblongata
Hjärnskakningar kan orsaka ett temporärt avbrott i signalöverföringen till eller från medulla oblongata, där NTS tar emot och bearbetar information från baroreceptorerna. Detta kan leda till en försämrad förmåga att upprätthålla ett stabilt blodtryck. Vid en sådan skada kan man se antingen en förhöjd hjärtfrekvens (takykardi) eller en onormalt låg hjärtfrekvens (bradykardi), beroende på skadans allvarlighetsgrad och på vilket sätt den påverkar det autonoma nervsystemet.

Hypothalamus och limbiska systemet 
Hjärnskakningar kan även påverka områden som hypothalamus, som reglerar det autonoma nervsystemet och homeostas, inklusive blodtryck och hjärtfrekvens. Hypothalamus påverkas ofta vid trauma som ger förhöjd sympatisk aktivitet, vilket kan leda till en överaktivitet i det sympatiska nervsystemet (vilket kan ge högt blodtryck och takykardi) eller en nedreglering av det parasympatiska nervsystemet (vilket leder till för låg hjärtfrekvens eller bradykardi).

Cerebellum och andra hjärnregioner
Vid mer omfattande hjärnskador kan cerebellum och andra delar av hjärnan påverkas, vilket kan resultera i ännu mer oregelbundna svar från baroreflexen. Till exempel kan en dysfunktionell baroreflex orsaka kraftiga svängningar i blodtrycket, som ses vid vissa post-traumatiska tillstånd som postural ortostatisk takykardi syndrom (POTS) eller autonom dysreflexi.

Kliniska konsekvenser - Baroreceptorer vid yrsel, huvudvärk, illamående m.m
Vid en hjärnskakning kan störningen av baroreflexens funktion leda till instabilitet i blodtrycket och hjärtfrekvensen. Detta kan resultera i både hypertensiva episoder (högt blodtryck) och hypotensiva episoder (lågt blodtryck), samt arytmier. Symtom på detta kan inkludera yrsel, svimning, huvudvärk, illamående och till och med medvetslöshet.
I allvarligare fall kan skador på de områden som styr blodtrycksregleringen (särskilt medulla oblongata och hypothalamus) leda till långvarig autonom dysfunktion. Förändringar i hjärtfrekvensen och blodtrycket kan därför vara både en direkt och indirekt konsekvens av hjärnskakning, vilket kräver noggrann medicinsk övervakning och behandling för att återställa normala funktioner i det autonoma nervsystemet.

Baroreceptorer vid trötthet

Som vi kan läsa ovan så påverkar det autonoma nervsystemet våra baroreceptorer alltså vår förmåga till att reglera blodflöde i artärerna. Skador på de autonoma systemet kan  leda till försämrat blodflöde och syretillförsel till hjärnan, vilket i sin tur kan påverka energinivåer och funktioner i hjärnan

Ortostatisk hypotension och trötthet
Om baroreceptorerna inte fungerar som de ska, kan blodtrycksregleringen bli störd. Ett vanligt resultat är ortostatisk hypotension, där blodtrycket sjunker när man reser sig upp. Detta kan orsaka yrsel, svimning och trötthet, eftersom hjärnan inte får tillräckligt med syresatt blod när trycket inte snabbt justeras.

Kronisk stress och trötthet

Baroreceptorernas funktion påverkas också av stress och långvarig aktivering av det sympatiska nervsystemet. Vid långvarig sympatisk aktivering (som vid stress eller trauma) kan baroreceptorerna bli “trötta” eller mindre känsliga, vilket gör att blodtrycket inte regleras lika effektivt. Detta kan leda till kronisk trötthet, eftersom kroppen inte får tillräcklig återhämtning och kan vara i ett tillstånd av konstant stress.



Sammanfattning
Baroreceptorer spelar en viktig roll för att reglera blodtrycket och säkerställa att hjärnan och kroppens organ får den mängd blod de behöver för att fungera optimalt. Om baroreceptorerna inte fungerar korrekt – på grund av skador, sjukdomar eller dysfunktion i det autonoma nervsystemet – kan detta leda till instabilitet i blodtrycket, vilket kan orsaka trötthet. Denna trötthet kan vara resultatet av ortostatisk hypotension, obalans i det autonoma nervsystemet eller långvarig stress, där kroppen inte återhämtar sig ordentligt och inte kan bibehålla en effektiv blodcirkulation.

Sammanfattningsvis innebär en hjärnskakning en risk för störningar i den neuroanatomiska kedjan som styr baroreflexen, vilket kan orsaka instabilitet i blodtrycket och hjärtfrekvensen genom påverkan på medulla oblongata, hypothalamus och andra nervsystemstrukturer som är involverade i autonoma funktioner.
Vid en hjärnskakning kan störningen av baroreflexens funktion leda till instabilitet i blodtrycket och hjärtfrekvensen. Detta kan resultera i både hypertensiva episoder (högt blodtryck) och hypotensiva episoder (lågt blodtryck), samt arytmier. Symtom på detta kan inkludera yrsel, svimning, huvudvärk, illamående och till och med medvetslöshet.
I allvarligare fall kan skador på de områden som styr blodtrycksregleringen (särskilt medulla oblongata och hypothalamus) leda till långvarig autonom dysfunktion. Förändringar i hjärtfrekvensen och blodtrycket kan därför vara både en direkt och indirekt konsekvens av hjärnskakning.




En lång och krånglig text om hur autonoma nervsystemet reglerar vårt immunsystem 




Det autonoma nervsystemet (ANS) och immunsystemet är starkt integrerade genom ett komplex samspel som spelar en viktig roll för kroppens förmåga att upprätthålla homeostas och svara på stress och skador. Denna koppling kallas ofta för neuroimmunologiskt samspel, där signalsubstanser från nervsystemet påverkar immunsystemets funktion, och vice versa. Skador på hjärnan eller nervsystemet kan rubba denna balans och leda till förändrad immunologisk aktivitet, vilket kan få allvarliga konsekvenser för kroppens hälsa.

Neuroimmunologisk kommunikation
Autonoma nervsystemet styr bland annat hjärtfrekvens, blodtryck, matsmältning och andning, och består huvudsakligen av två delar: det sympatiska och parasympatiska nervsystemet.

Sympatiska nervsystemet

Detta system aktiveras vid stress och orsakar en "fight-or-flight"-respons, vilket leder till en ökning av hjärtfrekvensen, blodtrycket och frigörande av adrenalin. Sympatiska nervbanor påverkar också immunsystemet genom att frisätta neurotransmittorer som noradrenalin, vilket kan påverka funktionerna hos immunceller som T-celler, B-celler och makrofager. Denna påverkan sker genom adrenerga receptorer på immunceller. Under stress eller inflammation kan sympatiska nervfibrer frisätta noradrenalin som aktiverar immunsystemet för att bekämpa infektioner eller skador, men en långvarig aktivering kan också leda till en överdriven immunrespons och kronisk inflammation.

Parasympatiska nervsystemet 

Detta system är ansvarigt för att återställa kroppens normala funktioner efter stress (rest-and-digest-fas). En central komponent i den parasympatiska responsen är vagusnerven, som har en viktig roll i att dämpa inflammatoriska processer. Vagusnerven skickar signaler till immunförsvaret genom att aktivera cholinergic anti-inflammatory pathway, där acetylkolin binder till nikotinreceptorer på immunceller, vilket hämmar produktionen av inflammatoriska cytokiner som TNF-α, IL-1β och IL-6. Denna väg hjälper till att motverka överdrivna inflammatoriska reaktioner och förhindrar vävnadsskador orsakade av inflammation.

Hur skador på hjärnan eller nervsystemet påverkar det autonoma systemet och immunsystemet:


Vid skador på hjärnan eller nervsystemet, som vid en hjärnskakning, stroke, trauma eller neurodegenerativa sjukdomar, kan denna neuroimmunologiska balans rubbas, vilket kan leda till en rad olika reaktioner.

Skador på det sympatiska nervsystemet

Vid hjärnskador, särskilt de som involverar hjärnans stam eller hypothalamus, kan det sympatiska nervsystemet bli överaktiverat. Detta kan leda till en ökad frisättning av stresshormoner som adrenalin och kortisol, vilket både aktiverar immunsystemet och kan orsaka en kronisk inflammatorisk reaktion. En sådan kronisk aktivering av immunsystemet kan vara skadlig för kroppen, och bidra till tillstånd som autoimmuna sjukdomar, infektioner eller neuroinflammation.

Skador på det parasympatiska nervsystemet

Om hjärnskadan påverkar vagusnerven eller andra delar av det parasympatiska nervsystemet kan denna antiinflammatoriska funktion förloras. Detta leder till en minskad förmåga att dämpa inflammatoriska reaktioner. Resultatet kan bli en överdriven eller långvarig inflammation i hjärnan och andra delar av kroppen, vilket bidrar till sjukdomar som neurodegenerativa tillstånd (t.ex. Alzheimers sjukdom) eller ökad känslighet för infektioner.

Neuroinflammation
Vid allvarliga skador på hjärnan eller nervsystemet kan en process som kallas neuroinflammation uppträda. Detta är en inflammation i nervsystemet som ofta är ett resultat av både aktivering av immunsystemet och dysfunktion i det autonoma nervsystemet.

Cytokiner och neuroinflammation
Skador på hjärnan kan leda till att mikroglia (hjärnans immunceller) aktiveras och börjar frisätta inflammatoriska cytokiner som TNF-α och interleukiner. Detta kan orsaka en lokal inflammatorisk respons i hjärnan och påverka hjärnans funktion. Förutom att påverka hjärnans celler kan denna inflammatoriska respons också påverka det autonoma nervsystemet, vilket kan leda till en negativ återkopplingsslinga där inflammation i hjärnan förstärker störningar i det autonoma systemet, vilket ytterligare försvårar regleringen av immunförsvaret.

Autonom dysregulation 
Kronisk neuroinflammation kan också orsaka en dysfunktion i det autonoma nervsystemet, vilket leder till symtom som förändrad hjärtfrekvens, blodtryck och temperaturreglering. Detta kan ses vid sjukdomar som multipel skleros, Parkinsons sjukdom, och post-traumatisk stressyndrom (PTSD), där skador på nervsystemet påverkar både den autonoma nervfunktionen och immunförsvaret.


Konsekvenser för återhämtning och behandling:
Skador på hjärnan eller nervsystemet kan alltså ha långvariga konsekvenser för både immunsystemet och det autonoma nervsystemet. Därför är det viktigt att återhämtningsstrategier inte bara fokuserar på att lindra de neurologiska symtomen, utan även på att balansera och stödja immunsystemets funktion. Behandlingar som syftar till att återställa vagusnervens funktion eller dämpa överdriven sympatisk aktivitet kan ha en positiv effekt på inflammationsnivåer och återhämtning. Till exempel har vagusnervstimulering (VNS) visat sig kunna minska neuroinflammation och förbättra autonom balans vid vissa neurologiska tillstånd.


Sammanfattning:
Det autonoma nervsystemet och immunsystemet är nära integrerade och påverkar varandra genom komplexa neuroimmunologiska mekanismer. Vid skador på hjärnan eller nervsystemet kan denna balans störas, vilket leder till dysfunktion i både immunsystemet och det autonoma nervsystemet. Detta kan orsaka överdriven inflammation, neuroinflammation, och andra hälsoproblem som påverkar återhämtning och livskvalitet. Forskning om denna koppling öppnar nya vägar för behandlingar som kan stödja både neurologisk och immunologisk hälsa vid skador på nervsystemet.


Några referenser:

https://www.mdpi.com/2076-3425/7/8/100
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/24944034/

https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC4374437/
https://academic.oup.com/book/52831/chapter-abstract/421887365?redirectedFrom=fulltext